Jack med lycktan
Halloween närmar sig med stormsteg.
Jag är en högtidsälskare och utnyttjar varenda möjlighet som jag får till att fira.
Jag brukar väl skita i vad som ligger bakom julafton, halloween, födelsedagar eller påsk. Bara jag får presenter, en anledning att festa eller god mat så är jag nöjd. Det är stämningen som räknas, inte vilket datum Jesus föddes eller dog o.s.v. Vem i helsike bryr sig om det? Men jag läste historien om varför vi karvar lyktor av pumpor eller rovor en gång om året, och fann den ganska intressant. Här kommer därför min egen förbättrade version (utan att ändra på innehållet eller på storyn).
Ge fan i att åka till Mc Donalds för att få en barnbok till din Happy Meal om du inte har någon bra saga att berätta för ditt barn. Berätta om Jack-o'-lantern istället!
Så han sålde helt enkelt sin själ till Djävulen, för en slant, så att han kunde köpa sig ett järn. Djävulen förvandlade sig till ett mynt i Jacks hand men då fick Jack en idé.
Istället för att handla dricka för pengen så la han myntet i fickan tillsammans med ett silverkors, som förhindrade Djävulen från att förvandla sig tillbaka.
För att slippa vara ett mynt, vilket troligtvis inte var ett speciellt givande liv, så gav Djälvulen med sig på att ge Jack uppskov ett helt år innan han skulle komma tillbaka för att kräva Jack på hans själ.
När Djävulen kom tillbaka ett år senare så lovade Jack att snällt följa med, om bara Djävulen kunde göra han en sista gärning.. Vilket var att ge honom ett äpple som satt för högt i ett visst äppelträd. Djävulen tänkte
- "what the hell, det kan jag väl göra, han ska ju ändå snart dö",
och klättrade upp i trädet.
Dessvärre, så var inte Jack dum denna gången heller, utan han ristade in ett kors på trädets stam så att Djävulen inte skulle kunna ta sig ner. Jack sa att det enda Djävulen kunde göra för att bli nersläppt var att svära på att ge avkall på Jacks själ för alltid.
"FAN", svor då Djävulen heligt på detta löfte, och Jacks själ blev därmed fri från skärelden.
Tillslut kom dock dagen då Jack dog.
Han vägrades insläppet i himmelriket på grund av allt ofog han hade ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller Djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denne hade svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen.
Således var nu Jack dömd till att bli en osalig ande på jorden.
För att hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker så bad Jack att Djävulen skulle ge honom en lyckta. Djävulen kastade då ett par glödande kolbitar åt Jack, som han la i en ihålig kålrot.
Han blev efter detta känd som "Jack med lycktan" (Jack of the latern" eller "Jack-o'-latern"), då människorna titt som tätt såg honom vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta,
än idag oförmögen att få frid.
Jag är en högtidsälskare och utnyttjar varenda möjlighet som jag får till att fira.
Jag brukar väl skita i vad som ligger bakom julafton, halloween, födelsedagar eller påsk. Bara jag får presenter, en anledning att festa eller god mat så är jag nöjd. Det är stämningen som räknas, inte vilket datum Jesus föddes eller dog o.s.v. Vem i helsike bryr sig om det? Men jag läste historien om varför vi karvar lyktor av pumpor eller rovor en gång om året, och fann den ganska intressant. Här kommer därför min egen förbättrade version (utan att ändra på innehållet eller på storyn).
Ge fan i att åka till Mc Donalds för att få en barnbok till din Happy Meal om du inte har någon bra saga att berätta för ditt barn. Berätta om Jack-o'-lantern istället!
Det var en gång en smed vid namn Jack. Han var en elak, men slug en jävel. En dag så kände sig Jack så sugen på något starkt att dricka, en sup, ja det hade inte suttit fel.
Så han sålde helt enkelt sin själ till Djävulen, för en slant, så att han kunde köpa sig ett järn. Djävulen förvandlade sig till ett mynt i Jacks hand men då fick Jack en idé.
Istället för att handla dricka för pengen så la han myntet i fickan tillsammans med ett silverkors, som förhindrade Djävulen från att förvandla sig tillbaka.
För att slippa vara ett mynt, vilket troligtvis inte var ett speciellt givande liv, så gav Djälvulen med sig på att ge Jack uppskov ett helt år innan han skulle komma tillbaka för att kräva Jack på hans själ.
När Djävulen kom tillbaka ett år senare så lovade Jack att snällt följa med, om bara Djävulen kunde göra han en sista gärning.. Vilket var att ge honom ett äpple som satt för högt i ett visst äppelträd. Djävulen tänkte
- "what the hell, det kan jag väl göra, han ska ju ändå snart dö",
och klättrade upp i trädet.
Dessvärre, så var inte Jack dum denna gången heller, utan han ristade in ett kors på trädets stam så att Djävulen inte skulle kunna ta sig ner. Jack sa att det enda Djävulen kunde göra för att bli nersläppt var att svära på att ge avkall på Jacks själ för alltid.
"FAN", svor då Djävulen heligt på detta löfte, och Jacks själ blev därmed fri från skärelden.
Tillslut kom dock dagen då Jack dog.
Han vägrades insläppet i himmelriket på grund av allt ofog han hade ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller Djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denne hade svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen.
Således var nu Jack dömd till att bli en osalig ande på jorden.
För att hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker så bad Jack att Djävulen skulle ge honom en lyckta. Djävulen kastade då ett par glödande kolbitar åt Jack, som han la i en ihålig kålrot.
Han blev efter detta känd som "Jack med lycktan" (Jack of the latern" eller "Jack-o'-latern"), då människorna titt som tätt såg honom vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta,
än idag oförmögen att få frid.
